tisdag 6 december 2011

Talangjakten, grått och färg




(för att kunna se bilderna större, högerklicka och välj öppna i nytt fönster så kommer förstoringsglaset)

Lägger ivrigt ut första smakprovet från Mellansnack, som även är mitt bidrag till ett dotterbolagsfanzine som snart trycks. Detta är första sidorna jag gör, och lär inte vara någon slutgiltig version för boken, då jag räknar med att jag, när jag drar igång tuscharbetet på allvar, kommer att utveckla stilen en del till en början. Har färglagt ena sidan med akvarell, och den andra med tuschlavering, för att testa. Jag gillar båda, kanske färg är allra roligast, men det är väl en kostnadsfråga också. Har aldrig jobbat med akvarell innan, men det blev jättefint. Fulare på datorn än originalet såklart. Måste lära mig fixa inställningarna där. Även med gråskaletuschet är det svårt att få fram nyanserna som finns på originalet.

Lägg märke till krumelurerna över instrumenten i fjärde rutan på den grå sidan. Där låtsas jag göra en konstnärlig effekt som ska ge känslan av förvirring när bandet inte är samspelt, men egentligen var det så att jag kom på att det är det svåraste som finns att rita folk som spelar i band, så jag kladdade över alltihop. Får ta och utveckla min förmåga där, när jag nu tvunget ska göra en seriebok med musiktema.

2 kommentarer:

  1. Jag är imponerad av vad du lyckas få det rakt och (åtminstone till synes) öppenhjärtigt. Själv jobbar jag med att inte förställa mig inför min dagbok...

    Keep it up!

    Malva

    SvaraRadera
  2. Tack Malva!

    Det är väl en självbiografikers förbannelse, och ibland kanske även styrka, detta att ideligen självutlämna sig. Genom att se sig själv som "den där seriefiguren" blir det en distans som gör det lätt att vara rak, med vissa överdrifter såklart.

    SvaraRadera